Allt handlar om: Vad är avkodning?

Läsförståelseprovet i åk 3 och 6, det allvarliga läget pågår fortfarande tyvärr. Förvånansvärt nog. Skolverket förnekar att dyslexi finns och vad det innebär. De råder fortfarande skolorna att inte tillåta öronläsning, att läsa med öronen.

”- Va? Det låter ju inte klokt? 2019?”

Denna reaktion fick jag senast igår av en journalist om frågan kring dyslektikers situation inom läsförståelseproven. Ja, det sker fortfarande och inte på en plats – överallt. Alla Sveriges barn med dyslexi drabbas.

I vintras bytte jag strategi.

Sedan 5 år tillbaka sitter jag i Utbildningsnämndens råd för funktionshinderfrågor i Stockholm Stad. Frågan om de nationella proven i läsförståelse har jag här lyft under flera år, och i alla andra sammanhang också för den delen.

Inte ett barn till är ett dyslexiupprop jag startade tidigt i våras för att få in ännu mer underlag, ännu fler röster, till nämnden i frågan. Stort tack alla som deltog och deltar – uppropet fortätter under #inteettbarntill.

I torsdags hade vi i rådet vår årliga träff med nämnden och jag lyfte åter frågan. Jag, vi i rådet, är inte nöjda med deras skriftliga svar som kom nu under hösten. Utan att bemöta något av argumenten och sakfrågorna upprepar man endast Skolverkets ord. Man fortsätter alltså att i staden, likt resten av landet, systematiskt försämra barn med dyslexi:s förutsättningar och rätt till en likvärdig utbildning. Och det är inte några elever det handlar om. Det är inte en skola det handlar om, det är inte några skolor det handlar. Det handlar om alla grundskolor i Sverige.

Många specialpedagoger, speciallärare och lärare känner en stor frustration och upplever att den undervisning de byggt upp raseras. Synen på våra olika sätt att läsa stjälps, barnen hindras från att läsa som de brukar och får då inte visa att de visst förstår text. De får istället i och med Skolverkets budskap veta att många av deras sätt inte gills, eller att deras förmåga inte ens är värd att mätas.

Utbildningsnämndens ord från i torsdags var bland annat att vi inte kan rå på Skolverket. Utbildningsministern (S) svarade den 19 september i år på Roder Haddads (L) frågor i ämnet i riksdagen. Man hänvisar också bland annat till Skolverket. Men Skolverket uppdrag och instruktioner kommer från regeringen, från politikerna. Att hänvisa till varandra är oansvarigt. Politiken, på riks eller kommunnivå, kan här gå in och bestämma om man märker att missförhållanden råder, vilket nu är fallet i frågan om de nationella proven.

En fara är också att detta blir en partipolitisk fråga, och det får inte stoppa detta. Jag är inte partipolitisk, utan sakpolitisk. Här måste man enas över partigränser. Det handlar om våra barn, vår framtid och felaktig råd och förhållningssätt från hög ort som sipprar neråt.

Alla diskussioner i frågan landar i om vad som ska mätas i dessa läsförståelseprov. Och vi landar i frågan om vad läsförståelse är, vad avkodning är.

Därför är det den debatten vi måste föra – vad är avkodning?

Ja, vad är avkodning?

Svar: Avkodning är sätten vi använder för att förstå och ta till oss en text. Hur vi ”textförstår” helt enkelt. Detta kan ske på minst 3 sätt: via ögon, öron eller fingrar (vid punkskrift).

Många personer med dyslexi öronläser som sitt primära sätt att ta till sig längre textmassor. Det ett sätt att läsa. Konsekvernserna av Skolverkets råd ser vi redan, och om detta fortsätter att fortsätta kommer vi få se dessa negativa konsekvenser desto mer i framtiden. #inteettbarntill ska behöva utsättas!

Jag tycker det är solklart att Skolverkets råd går emot diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet, tillägget som förtydligades i jan 2015. Men även annat i lagväg.

Mer i frågan om läsförståelseproven och dyslexi finner du under #inteettbarntill – fliken under aktuellt eller här.

MVH

Susanna Cederquist