Tema dyslexi och högskola: -Nej, dyslexiutredningarna behöver inte vara nya.

I detta blogginlägg kommer det att handla om dyslexi och högskola. (På med talsyntesen.)

Jag hör då och då både från samordnare på högskolor och andra tala om att studenters dyslexiutredningar behöver vara relativt nya. Att diagnoserna inte får vara gjorda för för länge sedan för att studenten ska kunna bli beviljad stöd i sina studier. 

Det stämmer inte. Diagnoserna behöver inte alls vara nygjorda och äldre är inte ogiltiga. 

Om vi skulle börja kräva nya dyslexidiagnoser/ utredningar samtidigt som vi förordar tidig utredning i skolan av dyslexi, blir det dubbeljobb. Och vem ska stå för arbetet och kostnaden för två utförda utredningar?

Idag har vi fullt sjå med att man ens ska få en dyslexiutredning i alla delar av vårt avlånga land. 

Kan det vara så att det är en rest från UHR:s (Universitet och högskolerådet) tidigare rekommendationer med max 5 år gamla diagnioser/utredningar för att få förlängd tid på högskoleprovet? 

Under årets lopp har jag haft glädjen att ha kontakt och många samtal med Monica Svalfors. Hon är samordnare för landets samordnare för nationellt stöd inom högskola/universitet, kan man kortfattat säga. Jag lyfte det jag ibland hör i frågan med henne tidigare i vinter. Hon intygar liksom hennes kollegor att utredningar och diagnoser inte behöver vara nya för att bli giltiga.

Här behöver vi helt enkelt göra en liten kampanj, så alla studenter och andra berörda har rätt info. Dyslexidiagnoser och utredningar kan vara äldre och ändå gälla för att man som student blir beviljad stöd som anteckningshjälp, längre tid och att få handledning/gå en dyslexikurs för mig etc.

Hjälper ni mig att sprida ordet? Ordet om att dyslexidiagnoser utfärdade då studenten var barn gills än idag. Tack på förhand!

Jag har föreläst på högskolor och universitet sedan många år, både för studenter och personal och rådgivit samordnare och ledningsgrupper. Inom projektet VIDD (2016 – 2019) hade jag också möjlighet att arbeta med lärosätena i gemensamma utbildningskonferenser och vi genomförde en dag i riksdagshuset där vi lyfte och belyste vikten av tillgänglig utbildning på högskolor och universitet.

Mycket bra händer inom högskolevärlden men vi har fortfarande många utvecklingsområden att vidarearbeta för att förbättra situationen för landets studenter med dyslexi. Och det är ingen liten grupp. De utgör ca hälften av alla studenter som söker stöd hos studiesamordnarna på lärosätena, och det är inte heller alla studenter med dyslexi som gör det. Mörkertalet är stort. Så ju mer vi ökar kompetensen kring vad dyslexi innebär och vad som krävs för en likvärdig studiesituation får det konsekvenser för otroligt många. 

Idag kan det också se ut på olika sätt på högskolor och universitet och även utifrån vem man möter som student. En del lärare har kunskap och förståelse för vad dyslexi innebär i en studiesituation, medan andra inte har den kunskapen. 

Hur kan vi förbättra situationen för studenter med dyslexi?

Vilka områden finns att i nuläget särskilt belysa? Det finns många aspekter att titta på men här nedan är några av dem.

I måndags i förra veckan var jag injuden till den nationella referensgruppen för stöd inom högskola och universitet för att dela med mig av erfarenheter från mitt arbete inom denna form av lärosäten.

Jag valde här att lyfta 4 punkter:

• Det ovan nämnda, att det ibland florerar att utredningar behöver vara nya för att studenten ska bli beviljad stöd.

• Att högskoleprovet fortfarande inte är tillgängligt. Att man fortfarande inte har möjlighet att öronläsa det genom att exempelvis använda talsyntes. Hur kan det vara så i en tid som vår? Högskoleprovet borde förstås vara genomförbart oavsett vilket sätt man läser på. Att läsa idag är inte samma sak som tidigare. Idag läser vi på olika sätt och alla bör naturligtvis kunna få använda sitt effektivaste sätt att läsa. Hur kan vi komma vidare i denna fråga? Kan vi göra en gemensam satsning här?

• Att jag börjar höra att fler nekas stöd från CSN, stöd som man tidigare kunnat få. Detta exempelvis gällande att kunna få bidrag för en högre procentsats än vad man läser, på grund av dyslexi. Det är en oroande utveckling och gynnar inte en likvärdig utbildning med mer jämlika förutsättningar. (Här är för övrigt Norge ett föregångsland, där man som dyslektiker har rätt att få extra bidrag. Detta för att man inte bedöms ha lika mycket tid för extraarbete vid sidan av studierna i jämförelse med andra studenter.)

• Jag ser också att kunskapen om dyslexi kan variera stort mellan olika lärare och kursansvariga inom högskola och universitet. Det kan vara så att en lärare eller kursansvarig nekar en student något som hen behöver för en likvärdig studiesituation. Nekar studenten något som samordnaren föreslagit och beviljat som en åtgärd och ett behov hos studenten. Kunskapen om tillgänglighet och dyslexi behövs kunna säkerställas hos alla undervisande och ansvariga inom högskola och universitet. Mer utbildning och samsyn behövs, både inom de högskolepedagogiska kurserna liksom ett i det fortlöpande kompetensutvecklande arbetet. En ökad samsyn och gemensamma strategier behövs för att inte studenterna ska kunna mötas av olika förutsättningar ”i olika klassrum”. Vi behöver upp från lärarnivå till generell kompetens för hela lärosäten, där alla gör lika för en hållbar och likvärdig studiesituation för studenter med dyslexi.

Håller du med? Vad ser du? Vad tycker du behöver förändras ytterligare utifrån temat dyslexi och högskola?

Är du student med dyslexi eller samordnare på en högskola och nyfiken på dyslexikursen jag genomför finns mer info här. Jag har sedan 2013 anlitats av högskolor för att handleda studenter med dyslexi och idag genomför jag denna handledning digitalt och i en form där studenten även samarbetar med andra studenter på andra lärosäten. Ord från tidigare deltagande studenter finns här.

Nästa kursstart sker hösten 2022. Hör av dig för att boka plats för dig själv eller för dina studenter. 

Ytterligare strategier och tillvägagångssätt för lärosäten kring dyslexi lyfte jag på högskolenätverkets INCLUDE:s rikskonferens 2019 där jag var en av talarna. Här kan du se en kort film från konferensen.

Mer om mitt arbete inom högskola med just studenter med dyslexi går att ta del av i tv-serien ”Jakten på dyslexin” som sändes 2019 i SVT. Här finner du ett klipp på mitt arbete från programmet. 

Mer om fortbildningar och kompetensutveckling jag genomför på högskolor och universitet finner du här. Just nu gör jag det digitalt, i form av webbföreläsningar. 

Så slutligen, en gång för alla – det finns ingen tidsgräns för intyg av sakkunnig som styrker specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Följande citat ur arbetsmaterialet ”Samordnarguiden” speglar praxis vid lärosätena:

”Intyg och bedömning Studentens intyg om den medicinska bakgrunden till funktionsnedsättning och dess varaktighet kan ge samordnaren viss vägledning, men bedömningen för enskilda studenter sker alltid individuellt. Samordnarens fokus är på den enskilde studentens studiesituation och tillgängligheten i den pedagogiska situationen – studievillkoren och studiemiljön. Statliga myndigheter, som de statliga universiteten och högskolorna, ska ha underlag för sina beslut och arvoderingar, vilket även gäller beslut om pedagogiskt stöd och rekommendation om anpassning i studiesituationen. Det handlar också om att ha underlag för utbetalning av myndigheters medel. Som underlag för att bedöma om en student har en varaktig funktionsnedsättning som kan påverka studiesituationen, behöver samordnaren således ett underlag från en sakkunnig person. Det är oftast underlag från en läkare eller annan legitimerad sjukvårdspersonal, exempelvis audionom, logoped eller psykolog. Intyg kan även komma från godkänd dyslexiutredare såsom sakkunnig specialpedagog. Det är viktigt att intyget inte är ett så kallat beställnings- eller anamnesintyg – det vill säga ett intyg skrivet på begäran av studenten. Den informationen kan samordnaren få direkt av studenten. Praxis är att en funktionsnedsättning kan definieras som varaktig om den har en varaktighet på minst sex månader – inberäknat en period som både kan räknas bakåt och framåt i tiden. (Se nedan avsnittet ”varaktighet”.) Om intyget inte visar på en varaktig funktionsnedsättning, beviljas inte riktat pedagogiskt stöd. Det är då institutionens ansvar att stötta studenten. Studenten kan självklart även vända sig till Studenthälsan för råd och stöd i studiesituationen. Dyslexiintyg Intyg baserade på logopedutredningar kan förordas, om studenten frågar. Det beror på att en logopeds utredning av språkliga färdigheter och svårigheter ger en tydlig bild av situationen för den enskilda studenten och även för samordnaren. Den underlättar även inför, och i, det framtida arbetslivet. Intyg från sakkunniga specialpedagoger godtas under förutsättning att där även finns resultat från relevanta standardiserade test. Det handlar om tester av läshastighet, läsförståelse, ordavkodning, fonologisk förmåga och en kortfattad anamnes. Tidpunkten för utredningen har i sig inte någon större betydelse, men läs- och skrivförmågan ändras naturligtvis under livet beroende på de möjligheter till utveckling som ges och vilka krav som individen ställs inför.”

Jag tror att många också kan blanda ihop högskola/universitet med högskoleprovet (från den här hemsidan: https://www.studera.nu/…/hogskoleprovet-for-dyslektiker/):

Intyg från legitimerad logoped

Provdeltagare med diagnosen specifik lässvårighet (F81.0) eller diagnosen blandad inlärningsstörning (F81.3), har rätt till förlängd skrivtid. Lässvårigheterna ska styrkas med ett utlåtande eller intyg baserat på en fullständig utredning av provdeltagarens totala språkliga kompetens, från årskurs fem eller senare. Utlåtandet eller intyget ska vara utfärdat av en legitimerad logoped.

Jag fortsätter arbetet med att förbättra situationen för studenter med dyslexi inom högskola och universitet så gott jag kan. Tillsammans kan vi öka kunskapen om vad dyslexi är, att kunskapen om hela bilden av dyslexi ökar och om hur vi skapar hållbara utbildningar. Vi har inte råd att gå miste om kompetensen dyslektiker besitter på arbetsmarknaden, då förmågorna bara blir viktigare och viktigare i en tid som vår och ännu mer efterfrågade framöver.  Vi har allt att vinna! 🙂 

/Susanna Cederquist

@enbildavdyslexi