Läsförståelseproven – Nej… men överklagan är gjord

Tidigare i veckan hade jag ett längre telefonsamtal med juristen Stellan Gärde, då han ringde. Vi pratar ibland kring dyslexifrågan särskilt ur rättsaspekten, vilket jag är tacksam för. Han gör ett väldigt viktigt arbete för området.

Stellan efterfrågade denna gång bland annat min åsikt om ifall det är möjligt att testa läsflyt genom att svara på frågor om en text. Och felmarginalen här är ju förstås stor, det kan finnas många anledningar till att en elev inte svarar rätt på frågor om en text. Många fler än att läsningen inte flyter. Man kanske inte ens får chans att kunna svara på frågorna om texten som elev, om man först inte kommit igenom texten. Allt detta rörde förstås frågan om de nationella proven i läsförståelse. 

Nej, ännu är vi inte framme. Konstigt nog, och ja – i en tid som vår är detta oerhört anmärkningsvärt, försegår fortfarande en systematisk diskriminering av barn med dyslexi. Detta inte heller av vilka som helst, utan av Skolverket, Staten. Missgynnandet strider både mot skollagen, och diskrimineringslagen liksom mot europakonventionen; rätten till utbildning utan att diskrimineras.

Den 14 dec var frågan uppe i rätten, att Skolverkets linje i frågan om de nationella proven i läsförståelse systematiskt diskriminerar och leder till allvarliga konsekvenser för elever med dyslexi.
Men det blev Nej, trots att all expertis i frågan är eniga om det motsatta.

En överklagan har nu lämnats in, som återigen pekar på lagöverträdelserna och konsekvenserna som eleverna systematiskt drabbas av. Även att de muntliga yttranden, som var avtalade från oss som var tänkta att vittna, inte togs med.

Ännu är vi alltså inte framme, dagens skola är ur detta avseende inte alls uppdaterad till vår tid… Skolverket vill inte ta dyslexi och dess innebörd på allvar, något som är oerhört anmärkningsvärt..

Och kärnfrågan kvarstår: vad är att läsa?

Jo, läsa är att ta till sig information via text. Det, att läsa, gör vi idag på olika sätt. Vi kan läsa med ögon, öron eller fingrar (punktskrift) – resultatet blir detsamma.

Att läsa är i dagens samhälle ett av många sätt att nå information, en viktig demokratisk rättighet. Men hur vi läser, på vilket sätt, spelar mindre roll. Bara alla läser.

Detta behöver vi förstås också ha ett Skolverk som förstår. Barn med dyslexi förstår text, och läser snabbt, men på varierande rätt. Många med dyslexi är primära öronläsare och läser med öronen – och det måste vi förstå och acceptera. Att läsa med öronen är ett sätt att läsa. Att läsa med öronen är självklart ett sätt för barn med dyslexi att visa sin förmåga att läsa och att förstå text på inom läsförståelseproven. Ett sätt att läsa med flyt för att sedan också kunna svara på frågor om texten, för förståelsen är inte dyslektikerns problematik – utan ögonläsandet.

Att läsa idag sker på olika sätt, och att inte primärt läsa via ögonen ska inte systematiskt diskrimineras i dagens skola.

Vi ger oss inte förrän detta upphör och de nationella proven är rättvisa.

Här nedan finner du överklagandet (22-01-10) av dommen som kom den 22 december efter rättegången den 14 dec.

Mer i sakfrågan dyslexi och nationella proven i läsförståelse i åk 3 och 6 finner du:

• Här eller under #inteettbarntill under aktuellt här på hemsidan
• på www.rattvisanp.se

Mvh

Susanna