Dyslexiperspektivet saknas i dagens läsdebatt.
Dyslexiperspektivet saknas tyvärr i dagens läsdebatt. Det går inte att likställa dyslektikers öronläsning med andra icke-dyslektikers lyssning på ljudböcker.
Det pågår idag en viktig debatt i många medier kring vad läsning är; framförallt kopplat till hur vi läser. Att läsa med ögon eller öron/ lyssna på text och böcker.Idag har det pratats öronläsning i TV4 – i Nyhetsmorgon. Tyvärr saknade jag dock just ordet ”öronläsa”. Inledande pratades det mycket ur ett allmänt perspektiv. Att öronläsa som dyslektiker kan inte likställas med hur andra icke-dyslektiker lyssnar på ljudböcker. Detta är olika saker. Många dyslektiker som är vana att öronläsa gör detta på ett annat sätt än andra, till exempel när det gäller tempot. Andra kan ha svårt att hänga med i det snabba lästempo som en del av oss har. Detta, skillnaden ur ett dyslexiperspektiv, kan jag sakna i dagens debatt både här och i exempelvis Dagens Nyheter nyligen. Vår öronläsning skiljer sig åt jämfört med andras lyssning på ljudböcker.Inslaget här underströk det som jag brukar kalla för ”mål eller medel”, bra och viktigt!
Inlägget ovan sändes i nyhetsmorgon i tv 4 den 5 april 2021.
Även i DN:s artiklar i ämnet, bland annat den nedan, saknar jag samma sak. Vart finns dyslexiperpektivet? Vart finns perspektivet från etablerade öronläsare som har det som sitt primära sätt att ta till sig text? Vart finns öronläsarnas perspektiv på sitt sätt att läsa?
Dyslexiperspektivet saknas tyvärr i dagens läsdebatt.
Det går inte att likställa dyslektikers öronläsning med andra icke-dyslektikers lyssning på ljudböcker.
När jag nyligen delade tankar i denna fråga på LinkedIn så delade Tor Ghai mitt inlägg och la till sin kommentar:
”Ja, Susanna Cederquist, precis som du skriver. Jag läser t.ex. ofta på ett sätt som inte alls är det som beskrivs med ljudböcker. Jag gör inget annat samtidigt, utan är superfokuserad med texten framför mig och lyssnar om vidsa delar många gånger (ibland så små delar som tre fyra ord). Precis som man för när man läser med ögon.
Många i debatten fårstår inte att man kan lyssna noga, precis som man kan läsa slarvigt med ögonen. Detta förbluffar mig. Läs noga nu: ”jag kan lyssna lika noga som du andra kan läsa.”
Så sant som det var sagt, tack Tor!
Vi primära öronläsare kan inte jämföras rakt av med andra som lyssnar på ljudböcker.
/Susanna april 2021