En tanke..
Vi lever i en föränderlig och förunderlig tid. Många utmaningar och möjligheter samtidigt. Många perspektiv lever liksom parallellt med varandra. Möten, tror jag är ett viktigt avstamp framåt. Vi måste möta varandra, lyssna och låta oss inspireras av varandras perspektiv. Jag tror vägen är att gå tillbaka till kärnfrågor. Om vi pratar om samma sak, men inte möts i vad vi menar så står vi och stampar.
I vår tid, just nu, behövs förståelsen i vart vi ska och i vad vi menar med exempelvis begreppen.
Vad är läsning?
Det är en kärnfråga och utgångspunkt som tillslut blir essensen av många resonemang. Vi måste liksom börja där.
Jag har de senaste dagarna befunnit mig på en plats där textnormen är stark. Bland människor som lever och andas text.
I en tid där vi pratar om läsning, i politiken, i samhället och här på Bokmässan Göteborg. Och jag har inte varit sämre, även jag har här pratat om läsning.
Men om vi inte menar samma sak, lägger in samma betydelse i ordet – möts vi då? Uppstår de riktiga mötena och meningsfulla samtalen om vi inte möts? Om vi kanske pratar om varandra?
Vi behöver gå tillbaka till kärnan. Vi behöver prata kärnfrågor och en av dem är; vad är läsning. Att börja där.
I den panelen vill jag sitta nästa år här på Bokmässan. Och jag vill då prata med människor från olika sammanhang. Från olika scener här. Mötas på en stor huvudscen, där alla scener och spår här på bokmässan möts i gemensamma samtal. I mötet och samförståelsen kan också det nya och förunderliga hända, för vi lever i en förunderlig tid. Och det måste vi ta vara på.
Ja, lite såhär blev mitt svar på den frågan som jag nyligen fick: Hur ser du att vi kan ta kliv framåt?
/Spårvagnstext
